Saltströmmen 2004 överreklamerat?
Dåligt fiske eller dåliga fiskare?
Det var bättre förr eller?
Efter en knapp veckas fiske under tiden 10-14 maj strax utanför Saltströmmen i Skjerstadsfjorden gav det sämsta fisket någonsin. Om det beror på oss eller fanns det ingen fisk inne är ju frågan.
Antar att vi har en del erfarenhet av detta fiske kring ”Straumen” med minst 10 års båtfiske samt upptill 40 års landfiske. Visst det landas stora fiskar varje år i fjorden men på hur många ansträngningar. Det är otroligt mycket folk där och fiskar. Jämför bara storleken på sejen i själva Saltströmmen, som bara blir mindre och mindre i snittvikt med åren.
Förr fanns det alltid stationär fisk vilka i år helt lyste med sin frånvaro. "Åka på mås" var det som gällde. Vi har fiskat av de flesta kända ställena upp till 10 sjömil från Arctic Seasport med otroligt dåligt resultat. Bland de åtta stugor var egentligen ingen som fick några mängder med fisk eller av större storlek. Några av tyskarna var nöjda med 60 kg sej en dag visserligen i storlek mellan 3-5 kg. Det kom upp några "kattor" och "småhällar".
Det var inte många måsslag vi såg. Egentligen bara två st och det var där vi fick något.
Beror nu detta på tillfälligheter med nordlig kall vind hela veckan eller fiskade vi fel? Var det för tidigt på året? Vi har varit i området samma tider och platser förr med betydligt bättre resultat. Trycket på Saltströmmen och Skjerstadfjorden av fritidsfiskare kan nog bidra att fisket blivit sämre. Det var varmt i vattnet ca 11 grader mot normalt 7-8 grader samt sämre siktdjup. Fiske på ut- eller inström verkade inte ha någon betydelse.
Dåliga fiskare? Visst är fisket en viktig ingrediens men kamratskapet genom att ha kul och umgås lika viktig därför är vi inte ute dygnet runt. Man känner på sig att det inte är någon idé.
Hur gick då veckan.
När vi passerat polcirkeln ruskade vi liv i alla för det vankades dop av Tony. Det ska göras av alla som för första gången passerar denna linje. Dessutom ingår att balansera på mittlinjen vilken Jani är en hejare på.
Efter nästan 130 mils körning var det skönt att stiga ur bilarna vid Arctic Seasport. Det är ett bra ställe som utgångspunkt för fisket i Skjerstadsfjorden. Man behöver inte bo vid själva Saltströmmen där fisket blir beroende av de starka strömmarna på över 20 knops hastighet. Vi börjar alltid med fest efter ha lastat av alla pinaler. Sjösättning måste ske vid högvatten då området är grunt vid rampen. Det är skönt att kunna slappna av efter resan och tänka på att vi har en veckas fiske och annat trevligt framför oss.
Efter en lätt frukost och därefter en "lättlunch" á la Mats med grillat och potatissallad var det ingen som längtade till middagen direkt. Fast det visar sig att man snabbt blir hungrig på sjön så det är lika bra att ta med sig skaffning ifall.
Första fiskedagen var det rätt lugnt väder snön och haglet hängde i luften. När det klarnade upp ökade nordvinden. Bröderna Käck och Strömberg i båten Särimer fick en sej på 9050 g mitt i fjorden på 80 meters djup vid "linsträckning". Larsa Käck, som av många anses vara en tuff skeppare, kör alltid för fullt oavsett väder. I en större våg lyckades han knäcka fästena till förarstolen och låg plötsligt på durken och kravlade. Men va´ då! Det var bara att sätt sig på draglådan och ösa på i motvinden. De åkte till Stavvika och sedan in i Misvaerfjorden vid Lilla och Stora Sandöy som normalt är bra koljaställen. Vi har vårt rekord på ”katt” 10,5 kilo där. Inte ett liv! Åkandet fortsatte till "sista dagen" som vi anser är ett av fjorden bästa fiskeställen med napp direkt för alla fyra varav en på torsk på 10380 g. Sedan tog lika tvärt slut.
"Sista dagen" uppkom för ca 12 år sedan. Vi hade små roddbåtar som sjösattes på olika ställen vid fisket i fjorden. Halva gänget var nöjt med fisket (hade gett upp) inför hemresan. Den andra halvan hade suget kvar så vi for till Krakvika och fiskade av sträckan ner mot Kvigstadsholmen. Strax nordväst om holmen är det 364 m. Botten går sedan i åsar upp till 10-15 m. Vilket fiske det var på fin torsk och kolja! Vi drog ca 200 kg fisk på kort tid innan vi var nöjda. När vi kom hem, hade de andra festat till och dansade på bordet så det blev inte mycket hjälp vid rensningen där inte.
Vi andra båten fiskade av Klungsetvika och grunden utanför med enbart några strötorskar. Det blåste upp ordenligt till ca 10 sekundmeter så tillbakafärden blev blöt och hoppig. Vi gick in i Misvaerfjordens mynning där det låg fler båtar. Förr var vi stort ensamma på fjorden men nu såg man alltid 4-6 båtar någonstans. Hård ström och vind med hård drift gav ingen fisk. Båtarna runt fick ingen heller. Vi åkte till Stavvika som är ett bra ”kattställe” med det drog hårt där också. Några strötorskar och någon kolja. Vi åkte hem och rensade med en Laphroig för att avvakta bättre väder.
Nästa dag
Vi såg lite mås utanför stugorna. Vi drev av måsområdet ut till 187 meters djup. Ingen fisk och fortsatte mot Vaagviken efter norra land mot Lönnböen. Fick några 2-3 kilos sejar och några tappade. Vi fiskade av hela strandremsan mot Litleöy. Det verkar inte finns någon stationär torsk eller så har den inte kommit in än.
Brödraparen åkte till Godöystraumen och där på jakt efter hälleflundra men inget där heller.
Dags för sillunch på sjöcampen och snapsarna satt fint.
Ut igen på eftermiddagen och grabbarna fick en torsk!! Hörde något om "får jag ingen fisk imorgon skiter jag i det här"!
Vi åkte till Alvnesgrund ingen fisk. Reinskanken på 10-12 m och fick en 10-12 st torskar. Totalt fick vi ca 30 kg torsk den eftermiddagen. Inget vidare. Det var samma dåliga vind fast i övrigt skapligt väder.
Vid Reinskanken har vi haft många bra fisken genom åren. När sillen är där finns det mycket torsk på grundvattnet men även en och annan "hälle".
Nästa dag
Äntligen annan vind sydväst och dessutom lugnt på hela fjorden när vi for iväg. Det var som vanligt en del mås direkt utanför "boviken" fast vi stannade inte för måsarna kretsade mest runt. Sillen var där men inte predatorerna.
Vi åkte över till ”sista dagen” igen. Där var det drag! Sillen var inne och det riktigt grunt. Stimmet var ända upp i land. Så fort vi släppte nappade det. Vi drog 172 kg på säkert ett par timmar. Sedan gick sillen ur viken. Vi skulle ha varit där tidigare. Leffe fick en torsk på 11430 g vilket visade sig veckan största fisk och inteckning i pokalen. Vi hade en hel del torskar runt 5- 9 kg.
Vi låg kvar i området och fick lite strötorskar. Leffe hade på en "hälle" som bet av shadstjärten precis vid båten.
Vinden vände och de började blåsa och driften med strömmen gick på snabbt. Eftersom det var tomt var det ingen mening att lägga ut drivankaret.
Brödraparen drog till Saltströmmen och låg mellan Rundholmen och intilliggande stötta tills strömmen blev för hård. Ingenting. De fortsatte genom Sundströmmen som var lite "krullig". Man får passas sig lite eftersom det är smalt och hård ström. Därefter vidare till "grundstöttningsstället" som är en av passagerna in till Fjellvika och följde sedan Straumöya västerut. Lasse fick en liten marulk på ca 1/2 kg. Annars var det hur dåligt som helst. Normalt pålitliga ställen är fisktomma. Märkligt!
"Grundstöttningsstället" uppkom för mer än 12-års sedan. Vi hade lagt i båtarna i Fjellvika och fiskat hela dagen utan att ha hittat torsken. I det smala sundet mellan Steinsöy och Sandnes är det ibland lite ström. Vi kom på torsken under 10 meters djup och fisket var alldeles enormt. Grabbarna glömde bort stenen som ligger i sundet där det är som smalast och drev på. De satt fast då ström och vind tryckte på båten åt fel håll. De fick fram en åra och skulle skjuta båten sidledes men åran gick av. Efter mycket palaver och gungande kom de loss. Det var inte långt ifrån att alla åkte i sjön.
Nästa dag. Åter igen blåser nordvinden med 5-7 sekundmeter. Vi åkte bägge båtarna över till "sista dagen". Ryktet hade gått om gårdagens fiske så vi hade följebåtar dit. Nu var det varken fisk, sill eller mås där.
Vi fiskade på vanliga ställena på andra sidan. Leffe tappade en hälle igen. Totalt den dagen fick vi ca 100 kg. Vi vet hur bra det kan vara där med 4-500 kg fisk på en dag.
Tur att vi har den obligatoriska lunchen på 8 kg ärtsoppa så man står sig några timmar. Punschen var god.
Så var det äntligen dags för tävlingen mellan båtarna. Team Seacat (Leif, Mats, Tony och Börje) vs Team Obelix (Kaj, Jani, Björsa och Larsa).
Grabbarna i Team Obelix hade dragit i det längsta på denna dag men var nu tvungna att krypa till korset för hemfärden var i faggorna.
Vi gjorde klart för vilka regler som skulle gälla så det inte skulle fusk i år igen. Vi hade ju segern som in en lite ask. De hade knappt fått en fisk på hela veckan och vi stod för ca 90 % av den fångade fisken. Man såg på dem innan starten att de hade gett upp. De verkade inte vilja gå ur huset ner till båten. Kapten Jani fick tjata på dem att tagga upp.
Bröderna drog planlöst ut på fjorden och fick syns på några svultna tumlare, som de följde???. Därefter irrade de runt hela Skjerstadfjorden. De är mästare på att köra upp båtbensin.
Själva åkte vi bara utanför ”campen” bland måsarna och drog några torskar. Vi tänkte åka in efter en timme då vi ansåg att det redan var klart.
Vinnarna team Seacat fick drygt 41,5 kg och ”the real loosers” team Obelix knappt 21,5 kg. Enkelt!! Varför gå över ån efter vatten? Nu står det 1 - 1 i den eviga matchen.
Måste erkänna att de är stora i förlusten. Vi fick handen som erkännande och tack för en god kamp.
Dags att dra upp båtarna eftersom det var högvatten annars blir det nästan 12 timmars väntan. Rengöring och packa ihop grejorna för den här gången. Sista kvällen med gänget blev lugn (märks att vi börjar bli äldre) då vi hade lång väg hem.
Senare på kvällen gick Mats och jag och fiskade havsöring. Vi fick mer torsk än Kaj fått på hela veckan!!!.
När vi skulle åka så kom nästa gäng svenskar för att fiska en vecka. De var uppåt värre. Se fram emot en veckas fiske är inte helt fel. Dåliga vädret skulle hålla i sig. Fast det går ut på att vara ihärdig så kan resultatet bli helt annorlunda. För stor fisk finns i området men det gäller att ligga i dygnet runt.
För vad sägs om veckan efter så togs flera hällar med topp på 97,3 kg!! Dessutom torsk på 19,6 kg , kolja på 4,6 kg och rödspätta 2,2 kg men på hur många fisketimmar och man?
Det beror nog lite på vilka som sitter bakom spöna. Fast två veckor senare är nog inte helt fel.
Vi tackade för oss började den sega hemresan mot Stockholm.
När vi träffas för att göra upp allt ekonomisk så börjar nästan år planering. Det gäller att lobba för att få med alla till kanske ett nytt ställe. Vi får se.
Vad var då bra med resan?
– Leffes onda fot läkte ordenligt.
– Tonys suveräna jiggfiske höll de andra med filéer.
– det var lite mask i fisken.
– bra boende med frys och båthamn
Mindre bra.
– Larsas brustna stol.
– Kajs floppfiske.
– rensning utomhus utan tak och vindskydd.
– allmänt dåligt fiske. Vi fick ca 80 kg filé på alla åtta resenärer.
Vad kostar då en sån här resa?
Med mat, dricka, uppehälle, båt- och bilbensin ca 4000 kr per person eller man kan säga att Kajs fiskar kostade 1000 kr styck! Fast vi vet att han bjuder på detta.
Tangentträning av Börje Ohlsson