Röst 2002
Röst - ett utkast från Lofoten
Där havet tar vid och civilisationens utpost kämpar för överlevnad . Där man tror vågor, vindar och strömmar lätt ska förgöra allt levande. Men det rika havet har gett människan näring i årtusenden och på detta väldukade fiskebord kommer nu kanske de sista lycksökarna. För vad händer med våra hav. Kommer de bli som Östersjön. Än så länge kan denna utpost i Atlanten ge ifrån sig ett av kanske världens bästa sejfisken. För vad sägs om 3 dagars fiske med 84 sejar över 10 kg. Trots att vädret under vår vecka i slutet av maj omintetgjordes flera dagars mindre bra väder måste vi säga att det var ett enastående upplevelse att vara där.
Vi skulle stråla samman som vanligt alla åtta hos Mats på Strandvägen i Kungsängen. Vi som åkte var bröderna Kaj och Jani Strömberg, bröderna Björn och Lasse Käck, Ulf Andersson, Leif Andersson (ej bröder), Mats Arnoldsson och Börje Ohlsson (ej släkt). Alla medlemmar i Stäkets SF utanför Stockholm.
Allt ska fixas och helst då i sista stund. Samma dag vi ska åka for bröderna Strömberg runt halva Stockholm och letade packningar. Den krånglande motorn uppstod redan i höstas då båten vattenfylldes och var på gång som Titanic. Bröderna skyllde på mycket regnande och otäta membran. Jag kallar det dålig tillsyn. Man kan ju inte bara festa varenda helg. Så det grejade som vanligt för sen ankomst. De fina keparna med SSF på borde varit strutar för vissa. Fast det skulle visa sig bara vara början på jävligheter.
Kan väl lugnt påstå att detta inte var vår första fiskeresa till Norge. Vissa av oss har åkte dit sedan barnsben men i nuvarande konstellation ungefär i 12 år.
Trots att fiskeintresset är stort så är gemenskapen, kamratandan och komma ifrån allt som är det viktigaste. Så vi har alla längtat i ett år efter att åka på denna grabbturné. Vi lastar två Buster XL på trailers fulla med fiskeprylar, mat, dricka för hela veckan.
Från Kungsängen till Bodö är det en nätt liten tripp på ca 130 mil. Sedan tar färjan ca 4 timmar beroende på vilken vägen den tar? Alla blir som barn på julafton på vägen upp. Men hem är det klart segt. Vi kör non-stop förutom tankning och raster.
I alla fall kom vi iväg runt 21.30 tiden. Vi hade drygt 18 timmar på oss innan färjan från Bodö gick. Kanske lite snålt men det är bra vägar. Vi började höra ett konstigt ljud under Leffes bil efter Uppsala och det ökade lite hela tiden. Vid Älvkarleby hände det. Det kändes som vi satt på asfalten. Vi "tappade" vänster bakhjul. Bilen var nyservad men vad hjälpte det. Det var rena fyrverkeriet efter bromskivan. Vi tror nog att trailern och Leffes lugna inbromsning hjälpte oss att vara kvar på vägen. Det första vi tänkte på var att det nog var färdigrest för denna gång. Jag tänkte jäkla snabb hare som springer förbi oss i mittgrenen. Det var hjulet som kom studsande. Vi hittade det och hjulmuttrarna satt kvar innanför kåpan.
"
Bilexperterna" (pratade innan om glapp i kardan) bröt lite på skyddsplåtarna skruvade dit hjulet som med lite oljud slet in skyddsplåtarna och så var vi på väg. Men tiden hade gått så vi fick öka lite. Vi har ju åkt den här resan några gånger så vi vet var det går att köra in tid.
Har det nu börjat gå troll så blir det lätt en följetongen och nu denna gång i brödernas bil.
När bröderna Strömberg är i sin återkommande "törnrosasömn", väcks de ut av vad de tror är bin Laden eller av bröderna Käck illasinnat attentat. När allt lugnat ner sig (även för bröderna Käck), visar det sig att en tub reservdäck på burk exploderat i utrymmet under de tungt sovande bröderna Strömberg, varefter allt upplöses i en skur av gapskratt.
Denna gång räckte det inte med det. Brödraparen Strömberg med Käck lyckades svänga vänster i Sundsvall istället för Skellefteå. De sa något om att se lite nya vyer? Trots 7 mil längre med poliskontroller kom vi samtidigt till Arjeplog. Där brukar vi tanka båtar och bilar för soppan i Norge är konstigt nog dyrare. Resan gick för en gångs skull bra de sista 30 milen och vi kom till Bodö ca 1 timme för avgång. På parkeringen träffade vi ett Salagäng som också skulle dit. Färjan trafikerar Röst, Vaeröy, Mosknes på Lofoten. Salagänget skulle bo på Kåröy mittemot färjehamnen på Röst. De hade åkte dit under 10 år så det visste vad man skulle fiska och även hur duktiga de var om man jämförde med oss. De var rätt duktiga på annat också helst då vår proviant.
Vilka vyer och storslagen natur när färjan går in mot Röst. Det känns som havet ska sluka alla öarna i nästa storm. Vid åtta tiden på kvällen kör vi land och Trond´s fru lotsar oss till fiskecampen. Den ligger på ö som man kommer via en utfylld vägbank ca 2 km från färjeläget.
Vi bodde i enkla 4-bäddsrum och hade ett stort allrum med kök. Toaletter med duschar fanns på flera ställen. Efter ha läst Björn "Carlo" Karlssons resor till Röst visste vi lite om bra boende och närheten till fiskeplatser och detta verkade ytterst lovande.
Det finns ett stort frysrum fast rensningen sker utomhus. Dessutom finns det torkrum samt plats att ställa alla fiskeprylar inomhus. Rampen för iläggning av båtarna görs enklast vid högvatten. Det går att även hyra båt (Spurven) eller även åka med Trond som äger fiskecampen. Har man några problem så ordnar Trond dem.
Vi börjar alltid vår fiskesemester med att koppla av med att knäppa en bira och ta en stänkare och sen blir det fest. Så det blir inget fiske förrän dagen efter. När vi vaknade var det fint väder och högsommar men en nordostlig bris gjorde det omöjligt för våra båtar att gå ut. Rösthavet är väldigt speciellt eftersom ryggar och grundområden mot Vaeröy genom vind och tidvattnet gör strömmar och vågor svåra att åka i. Det blir oftast bättre förhållanden längre ut. Dessutom var det extra fart på allt tack vare nyligen fullmåne. Vi provade fiska bakom några öar vid Staven men det finns tydligen ingen fisk inomskärs. Vi åkte mest runt och letade bland kobbar och skär. Så det var i stort tomt i våra byttor den dagen. Vi fick vänta på att sjön skulle lägga sig.
Nästa dag var de mera ostvind så vi försökte gå ut men fick vända. Vi fiskade lite på sydost sidan inomskärs men det var lika dåligt. Nästa dag försökte de andra gå ut och trots en del besvärligheter kom de ut på området runt Spjutskallen men de hittade ingen storsej. Eftersom det var nordost vind försökte vi andra gå ut "bakvägen" på läsidan för att kunna komma runt på utsidan. Vi fiskade runt grundområdena runt Alkskjersleierna utan något större resultat. Trond hade sagt att vind kunde vända mot sydost vilket är betydligt bättre.
Nästa dag var det dock samma vind men betydligt lugnare så vi gick ut bakvägen och de andra gick vanliga vägen. Vi fick då våra första stora sejar 6-7 st runt 12 kg och några småtorskar. Men det började komma dimma så vi drog oss hemåt. När vi kom in bland öarna blev det riktig tjocka. Tur att vi hade GPS. Fast vad hjälper det när batterierna tar slut och Leffe sa att huset lågt ditåt men det var ju ett antal grund och skär i vägen. Efter diverse snirklande och letande efter stöttor, farledskvastar och fyrar hittade vi in. Dimman kom snabbt och man såg ingenting. Bröderna som kom in efter oss hade en fungerande GPS så det hittade den grunda leden med exakt träff i kulverten under vägen där vi bodde. Nästa dag lossnade det ordentligt. Efter en bejublad sillunch i högsommarväder kom bröderna in med 23 sejar med toppvikt på 14,8. De hade driftat från Ånnhammarsbakken ut mot "Spjutet". Det var 4 knop på vattnet så driften under en timme blir ju ca 7 km. Vi i andra båten tyckte det blåste för mycket och försökte fiska lite plattor runt fågelöarna sydost om Röst utan större resultat. Vi åkte senare ut "bakvägen" och letade bland Holmböen, Örbogskallen och Nyskallen. Leffe fick veckans största torsk på 14,3 annars var det ett letande för att hitta sejen
Nästa dag åkte vi ut och då hade det lugnat sig betydligt. Strömmen bröt ner vågorna så det blev som bleke på delar av Rösthavet. Vi hittade fisken vid Ånnhammarsbakken. Jag har då aldrig sett så mycket fisk på lodet. Det var alldeles tjockt. Sejen var överallt runt båten och grunt. Efter 34 stycken där Leffe fick en på 16,2 kg fick vi nog för det var fisk i hela båten. Bröderna hade också hittat storsejen och fick nog efter 16 st och åkte i land. De hade precis rensat klart när vi kom in så det var bara att fortsätta. Att rensa dessa massor tar tid. Vi filear och fryser ner allt. Det som har ökat är all mask som finns i torsk och framför allt lubb. I sejen kan det finnas en del i levern annars ingenting i köttet. Som tur har vi Kaj "Mr Röntgen" som synar alla filéer. En ynka mask och filen åker i sjön. Vi försöker muta honom med "rensolja" men då vill han kasta oss i sjön.
Nästa dag var det dags att packa och tacka för denna gång. Trond hade åkte till Svalbard men vi hann i alla fall genom vår traditionella t-shirt vilken var mycket uppskattad. Färjan gick vi 21 tiden via Vaeröy till Bodö. Det var ju typiskt hela Atlanten låg i bleke när vi for. Fast det är ju till nästa gång vi har beställt sådant väder.
Text och bilder från samtliga på resan