Stäkets Sport & Fiskevårdsförening

Det blev båda delarna denna gång

Efter 130 långa mil från Stockholm var vi framme i Bodö. Vi hade lite tid innan färjan skulle köra oss med bilar, trailers, båtar över till Vaeröy via Röst.

Alla var som vanligt trötta men efter vätskekontroll så gick det betydligt lättare.

Här kommer en märklig historia om färjeavgifter.

År 2000 när vi ( 8st) åkte över med 2 Volvo + 2 båttrailers betalade vi för 6 personer + 4 bilar. Föraren ingår i bilpriset. När vi åkte hem betalade vi för 4 personer + 4 bilar. En trailer räknas som en bil på max 6 m.

I år när vi var 7 personer skulle vi betala för 5 personer + 6 bilar eftersom den totala längden Volvon och båttrailern var över 12 m blev det samma som 3 bilar. När jag visade de gamla kvitton (är kassör i klubben) så fick vi rabatt och betalade för 5 personer + 5 bilar. När vi åkte hem fick vi betala 5 personer + 6 bilar. Det var bara att betala eller inte åka med. Ingen rabatt där inte. Om vi åker dit igen så undrar man vad det blir då! Totalkostnaden för bilar, trailer och oss i är blev 6297 Nkr (borde ha varit 6756 Nkr). Tror det är Norges dyraste bilfärjerutt.

Det gick rätt höga dyningar på överresan. Färjan krängde en del i sjön, men vinden höll på och lades sig, vilket lovade gott. När vi kom till Röst var det många bilar som skulle på och det blev en del omlastningar. Vi åkte av och fick backa på våra bilar med släp. Det tog lite tid så vi kom inte förrän efter 23.30 till Vaeröy. Mats pratade lite med Trond som vi hyrt av förut på Röst hur fisket varit. Han sa att det var mycket starka strömmar just nu eftersom de var stor skillnad men ebb och flod tillsammans hård sydvästvind. Det gjorde att de som bodde honom just nu ca 30 svenskar inte rekommenderas att åka ut på Rösthavet.

Han trodde det skulle vara bättre på Vaeroy vilket gav ett visst hopp att komma ut dit vi ville.

Det såg hoppfullt ut när vi kom fram med lite vind och övrigt bra väder. Nancy Fagertun på Sörtun Rorbuer tog emot oss och vi fick välja rum. Det ena boendet var för 4 personer för kök, rum, 2 sovrum, hall, toa och dusch i bottenplan. Det kostade 700 Nkr dygnet. Bröderna Strömberg och Käck flyttade in där. Eftersom det var riktigt kök med matplats så fixades frukostar och middagar där. Det andra boendet var en trappa upp i ett stor rum med 2 st våningssängar, kokvrå för enklare mat. Toa och dusch fanns där nere och man fick dela med andra på det planet. Gemensamt kök och allrum fann däruppe. Boendet för oss tre kostade 450 Nkr dygnet. Man kunde lägga ut städningen vilket för oss kostade 500 Nkr till. Frysar fanns i ett rum men även ett stort frysrum bredvid där man lagrade fisken. Rensning fanns ute på bryggan. Man fick bygga rensplatsen själv. Om det är flera där blir det trångt då endast en vattenslang med dåligt rinnande vatten fanns att tillgå. Om man byggt om boden strax intill så skulle man kunna ha rensningen under tak. Renset slängs rakt ner över kajkanten.

Flytbryggorna är helt OK men kanske lite snoriga.

Det bodde 3 svenskar från Stockholm som skulle åka hem lördag. Bra med torsk och sej hade de fått under veckan ute på Brunskallen ca 17 distans från hamnen. När vi pratade med dem under fredagen höll de på att rensa ett berg av torsk och sej . De hade fått 20 sejar på över 10 kg samt ett par torskar över 20 kg. Med en Silver Eagle 630 var de inte lika känsliga för väder och vind. Vi kände på oss att det skulle bli en fin fiskevecka.

Under fredagen sjösatte vi vid 4-tiden på eftermiddagen. Vi fick vänta tills det blev högvatten. Rampen ligger ca 400 m längre in i viken vid en småbåtshamn. Nackdelen med rampen är det ligger fel grus i den, så redan med tom trailer spann Volvon loss. Så hur skulle det gå att ta upp var ju frågan. Tur att vi är 7 st som kan hjälpa till.

Fredag och 1:a fiskedagen. Efter torsdagens traditionella firande så var alla lite sega medan vi väntade på sjösättning. Vi tacklade alla grejor klara så på eftermiddagen kunde vi sjösätta. Vädret var skurar med ca 15 grader varmt och en sydväst på ca 6-7 m/sek.

Det gick en del dyningar men vi åkte ut till nordost om hamnen och fiskade runt Mikkelsgrundet. Vi fick några torskar och sejar men det var dåligt. Vi åkte vidare mot Tinskjäret som ligger sydost om hamnen. Vi hade fått en del där år 2000 men nu ökade vinden så vi drev rätt fort. Det var likadant här någon enstaka men vi gav upp för idag och rensade den lilla fisk vi fått.

Vi tog några groggar och kollade på TV-vädret. Men det såg inte lovande ut för imorgon

På lördagen när vi vaknade blåste 10-12 m/sek från sydväst. Det gick inte att gå ut. Vi åkte runt på ön och handlade lite. Satt inne mest. Vi bestämde oss för att åka till en brygga som ligger på västsidan vid Sörlandsbugten för att bottenmeta.. Förra gången vi var på Vaeröy sjösatte vi från den brygga med kran. Då fanns det laxkassar precis utanför. Det är rätt djupt där. Vinden hade ökat så dels var det svårt att stå på bryggan och ännu svårare att kasta. Grejorna for nästan 90 grader åt höger i vinden. Vi fick några småsejar innan vi gav upp. De hade en paintballbana där. Det måste vara svårt att skjuta om det blåser ordenligt antar jag.

Vi åkte hem och tittade på Bonanza. Ni som är lite äldre kanske kom ihåg Bröderna Cartwright. Pappa Ben och bröderna Hoss, Adam, Little Joe. Dåtidens hjältar. Vilken höjdareserie!!!. Det finns bara 2 kanaler så man blev rätt degig av TV-tittande. Det kröp i kroppen för man ville ut och fiska.. De blåste upp mot liten storm den natten med över 20 m/sek. Det riste i huset som tur är sitter fast med vajrar.

På söndagsmorgon blåste det ca 6-7 m/sek sydväst men ökade igen till 10-12 m/sek. Vi försökte gå ut. Fick vända. Fiskade strax utanför hamninloppet. Bröderna kom till Tinskjäret men blev ordentligt blöta. Nada med fisk. Vi åkte iland. Regn och blåst hela dagen. Det blev Bonanza igen på eftermiddagen.

Under måndagen vred vinden mot väst och nordväst med vind på ca 6-7 m/sek. Västvinden gör att bergen på Vaeröy tar emot det värsta och det blir inte så hög sjö. Vi som inte vågar åka i allt för höga dyningar och krabb sjö stannade igen vid Tinskjäret och fick en halv låda med torsk och några sejar. Bröderna åkte ut mot mot Storfjelldskallen ca 7 distans och åkte sedan runt utanför södra Vaeröy som hade lite skydd av vind men det var en del dyningar. De fick 1½ låda med torsk och sej. Ingen storlek att tala om.

På tisdagen blåste det ca 12 – 15 m/sek sydväst igen och vi stannade iland hela dagen. Det blev Bonanza, massa ärtsoppa, punsch och ytterligare en rundtur på ön med bil. Vi började räkna telefonstolpar med belysning. De var alla nummermärka från 1 – 240. Stolpe 1 vid gamla flygplatsen och stolpe 240 nära båtrampen. I vetandes värld är allt viktigt. Vi började bli lite desperata. Mats hade med sig sina pimpelgrejor som vi har på Mälaren på vintern? Så vi ställde oss på bryggan och pimplade småblekor på 30 g. Det nappade ganska bra ett tag. Ortsbefolkningen trodde vi nog inte var kloka men vad gör man inte för att slå hål på någon timme

På onsdagen blåste den 6-7 m/sek vi försökte hänga med bröderna. Det gick krabb sjö från sydväst och dyningar på 3-4 m längre ut. Vi fick in lite vågor i båten och beslöt oss för att vända. Bröderna tog sig igenom skravlet och gick ut mot Böen och fiskade runt i detta område. Vi försökte igen och gick ut mot Baarbaksskjeret och driftade nedåt mot inloppet. Vi fick drygt en låda med fisk. Största fisk en sej 4,9 kg. Bröderna fick 1½ låda med torskar på 8,6 och 8,4 kg i topp. Vi började öka så vi avbröt fisket.

Det blev 5 fryspåsar med filé var.

Spåmännen i norska tv lovade till nästa dag 10 m/sek sydväst vind med skurar och nästa dag samma väder men ökande sydvästvind.

Vi började tröttna på att bara sitta i stugan och vara inblåsta dag efter dag. Började prata om att åka hem två dagar tidigare. Vi kollade på vädret flera gånger om dagen. De lovade bättre väder men de ändrade sig hela tiden. Sydväst 10-15 sek/m det är inget att ligga och fiska i.

Efter diverse snack fram och tillbaka och trots att de sagt att de skulle blåsa ca 10 sek/m sydväst vind nästa dag så bestämde vi att stanna en dag till. Som någon sa. ”Kommer man hem får man bara städa". Om vi har åkt så långt kan vi inte bara åka hem redan.

Blåsa kunde det för våran största fiskebalja blåste i sjön och sjönk som en sten.

När vi stod och rensade fisk kom en norrbagge fram och frågade om vi hade tagit en fendert från hans båt. Vi stod som fågelholkar och sade att vi inte sett den. Men då blev han rätt arg och sade att vi tagit den och satt den mot Obelix båt. Han var inte speciellt glad åt oss och hämtade fenderten och satt tillbaka den. Vi fattade ingenting förrän han gått då sa Larsa (den kanske mest sjövane av oss) att han tagit den för det fanns så många fendertar ändå. Obelix låg och skavde mot bryggan i den ökande vinden. Han fick lite uppläxning av oss för hemma hade han väl aldrig ens tänk tanken. Nu visste väl hela Vannöy vad vi var förena och dessutom svenskar. Larsa som även tänkt att ta hem en fin Mobilskylt som satt vid macken. Fast han vågade väl inte efter norrbaggens arga blickar.

Vi skulle gå upp kl. 6.00 och kolla. Det hade blåst väst, nordväst ca 15 sek/m och mer i byarna dagen före och vinden skulle vrida mot sydväst eller något mer mot söder med ca 10 sek/m med skurar.

När vi vaknade nästa morgon låg hamnen nästan blank. Gud hade hört våra böner och Mats lovade gå i kyrkan varje vecka. Snabb frukost och sedan skulle det fiskas. Här skulle köras lagtävling. Team mot Team. Veckans höjdpunkt och nu skulle agnarna skiljas från vettet.

Vågorna gick åt alla hålla inne bland kobbar och skär. Vi gick tillsammans mot Böen men det var ingen större napprusch för någon av oss. Bröderna fortsatte sedan mot Foten. Leffe började klaga på sjösjuka. Det gick ca 4-5 m dyningar. Han som aldrig varit sjösjuk i hela sitt liv och skrutit många gånger om detta när alla andra låg och spydde över relingen. Jo jag tackar.

Vi låg kvar en stund och plötsligt fick Mats ett ordentligt hugg strax ovanför botten. Fisken drog mycket lina i flera rusningar på det lätta spöet som han fiskade med. Han höll säkert på i 10 min innan fisken började tröttna och började närma sig båte. Fin sej på 14 380 g som blev veckans höjdare. Vi bestämde oss för att åka hem med Leffe. Vi provade sedan på Grundaagsskallen för att hitta kolja men "nada" på det grundet. Vi for upp mot Tinskjeret där det låg en kille med en liten eka och dörjade på sej. Han fick sejar på 2 – 4 kg hela tiden på sina gummimakkar. Vi kände några stycken sejar och fick en på 4,8 kg?. Bröderna fortsatte mot Guldfiskskallen, Heimerfallet och Skarven strax utanför södra udden på Vaeröy. Där hittade de fisken och det nappade hela tiden.

Sedan var tävlingen över. De hade fått 200 kg osv. Vi hade 50 kg. De hade avbrutit sitt fiske när det var som bäst. Segern var kassaskåpssäker. Bara att gratulera. Deras största torsk vägde 8,9 kg. Kul att de hittade fisken sista dagen. Det var bara att rensa och frysa in fisken samt packa ihop grejorna och åka med färjan 23.30

Vi hade lite funderingar kring båtupptagningen men med allas hjälp gick det bra.

Vi kom till Bodö 3.00 och sedan var det bara 20 timmars kvar till Stockholm.

Allt fungerade perfekt förutom att vi åkte fel i Skellefteå. Leffe glömde svänga höger. Tröttheten var som vanligt påtaglig och det blev täta förarbyten. Strax efter Tönnebro i Hälsingland där vi precis hade fikat började det ryka om vänster bakaxel på brödernas trailer. Vi åkte åt sidan för att kolla vad som hänt. Det var på en s.k. vajersträcka så det blev trångt när vi fick ekipagen åt sidan. Det försöktes med allt för att få loss trumman och komma åt hjullagret som vi förstått hade gjort sitt. Vi hade lager med oss men ingen avdragare. Det slogs med stockar och kedjor men inget hjälpte. Man höll på att blåsa bort när långtradarna svepte förbi utan att minska farten, trots varningsblinkers och triangel. Bröderna hade känt på sig att detta kunde hända för det lät lite misstänkt redan på Vaeröy.

Vi bestämde att försöka åka till en rastplats 3 km längre fram för att det skulle bli lite lugnare och där bestämma vad vi skulle göra. Vi fettade in främre lagret och körde sakta de 3 km men lagret skar precis när vi kom dit. Vi kunde nu få av trumman men det inget att göra än att skaffa bärgning eller ställa trailern och hyra en annan.

Efter diverse ringanden strax efter halv tio på fredagskvällen fick vi napp på en trailer söder om Gävle. Det är ca 4 – 5 mil dit. De skulle vänta med att stänga tills vi kom. Under tiden lastade vi av båten från trailern ner på några stockar. När Strömbergarna kom tillbaka var det upp med båten på den nya och sedan låsa den trasiga trailern för hämtning dagen efter. Vi hade ingen försäkring på trailern som täckte en bärgning. De skulle bli rätt dyrt att ta hem trailern på detta sätt.

Färden gick vidare men ca 3 timmar senare än vi räknat med. Vi sade samtidigt hej då för vi skulle åt lite olika håll i Stockholm.

Hemma i Kungsängen kom fram på småtimmarna. Bara lasta av allt och hem och sova.

Nästa dag sjösättning i Stäket och sedan tog bröderna den tomma trailern ovanpå lånetrailern efter diverse micklande och åkte de 23 milen för att lämna tillbaka trailern och hämta den trasiga. Det kom in en person på rastplatsen när de höll på att lasta den trasiga trailern på den andra. Han frågade om vi hade en katamaran??

Vid åttatiden på lördagskvällen var jag tillbaka med trailern i Kungsängen igen. Så att vi åkte hem en dag tidigare hade vi inte mycket för. Samtidigt hade vi tur att inte lagret skar på vägen upp till Vaeröy.

Ta alltid med avdragare, hjullager och reservdäck så fixar man det mesta.

Tänkvärt

Om man ska åka till dessa farvatten är juli och augusti att rekommendera. Sannolikheten för bättre väder är betydligt större då. Vi hade inte kunnat åka till Brunskallen (ca 10 distans) för där ute var vågor, strömmar och sydvästvinden ännu mera påtagliga.

Nu är vi inte sådana där extrema fiskare som fiskar dygnet runt. Fast när vi fiskar ligger vi ordentligt. Vi kan ta det rätt lugnt emellanåt och bara träffas för att snacka och festa lite. Vi tror att det är minst lika bra fiske här som på Röst. Men fisket häruppe gäller kring de yttre grunden mot Rösthavet

Fakta

Værøy http://www.lofotenportal.com/

Sjökort Nr N0070

Boende Sörtun Rorbuer http://www.sortun.no/

Boende Longodden http://www.langodden.com/index.htm

Färja http://www.ovds.no

Tidvatten http://www.math.uio.no/tidepred/

Havsfiske i Norge http://www.norgefiske.se

Röst - ett utkast från Lofoten

Där havet tar vid och civilisationens utpost kämpar för överlevnad . Där man tror vågor, vindar och strömmar lätt ska förgöra allt levande. Men det rika havet har gett människan näring i årtusenden och på detta väldukade fiskebord kommer nu kanske de sista lycksökarna. För vad händer med våra hav. Kommer de bli som Östersjön. Än så länge kan denna utpost i Atlanten ge ifrån sig ett av kanske världens bästa sejfisken. För vad sägs om 3 dagars fiske med 84 sejar över 10 kg. Trots att vädret under vår vecka i slutet av maj omintetgjordes flera dagars mindre bra väder måste vi säga att det var ett enastående upplevelse att vara där.

Vi skulle stråla samman som vanligt alla åtta hos Mats på Strandvägen i Kungsängen. Vi som åkte var bröderna Kaj och Jani Strömberg, bröderna Björn och Lasse Käck, Ulf Andersson, Leif Andersson (ej bröder), Mats Arnoldsson och Börje Ohlsson (ej släkt). Alla medlemmar i Stäkets SF utanför Stockholm.

Allt ska fixas och helst då i sista stund. Samma dag vi ska åka for bröderna Strömberg runt halva Stockholm och letade packningar. Den krånglande motorn uppstod redan i höstas då båten vattenfylldes och var på gång som Titanic. Bröderna skyllde på mycket regnande och otäta membran. Jag kallar det dålig tillsyn. Man kan ju inte bara festa varenda helg. Så det grejade som vanligt för sen ankomst. De fina keparna med SSF på borde varit strutar för vissa. Fast det skulle visa sig bara vara början på jävligheter.

Kan väl lugnt påstå att detta inte var vår första fiskeresa till Norge. Vissa av oss har åkte dit sedan barnsben men i nuvarande konstellation ungefär i 12 år.

Trots att fiskeintresset är stort så är gemenskapen, kamratandan och komma ifrån allt som är det viktigaste. Så vi har alla längtat i ett år efter att åka på denna grabbturné. Vi lastar två Buster XL på trailers fulla med fiskeprylar, mat, dricka för hela veckan.

Från Kungsängen till Bodö är det en nätt liten tripp på ca 130 mil. Sedan tar färjan ca 4 timmar beroende på vilken vägen den tar? Alla blir som barn på julafton på vägen upp. Men hem är det klart segt. Vi kör non-stop förutom tankning och raster.

I alla fall kom vi iväg runt 21.30 tiden. Vi hade drygt 18 timmar på oss innan färjan från Bodö gick. Kanske lite snålt men det är bra vägar. Vi började höra ett konstigt ljud under Leffes bil efter Uppsala och det ökade lite hela tiden. Vid Älvkarleby hände det. Det kändes som vi satt på asfalten. Vi "tappade" vänster bakhjul. Bilen var nyservad men vad hjälpte det. Det var rena fyrverkeriet efter bromskivan. Vi tror nog att trailern och Leffes lugna inbromsning hjälpte oss att vara kvar på vägen. Det första vi tänkte på var att det nog var färdigrest för denna gång. Jag tänkte jäkla snabb hare som springer förbi oss i mittgrenen. Det var hjulet som kom studsande. Vi hittade det och hjulmuttrarna satt kvar innanför kåpan.

"

Bilexperterna" (pratade innan om glapp i kardan) bröt lite på skyddsplåtarna skruvade dit hjulet som med lite oljud slet in skyddsplåtarna och så var vi på väg. Men tiden hade gått så vi fick öka lite. Vi har ju åkt den här resan några gånger så vi vet var det går att köra in tid.

Har det nu börjat gå troll så blir det lätt en följetongen och nu denna gång i brödernas bil.

När bröderna Strömberg är i sin återkommande "törnrosasömn", väcks de ut av vad de tror är bin Laden eller av bröderna Käck illasinnat attentat. När allt lugnat ner sig (även för bröderna Käck), visar det sig att en tub reservdäck på burk exploderat i utrymmet under de tungt sovande bröderna Strömberg, varefter allt upplöses i en skur av gapskratt.

Denna gång räckte det inte med det. Brödraparen Strömberg med Käck lyckades svänga vänster i Sundsvall istället för Skellefteå. De sa något om att se lite nya vyer? Trots 7 mil längre med poliskontroller kom vi samtidigt till Arjeplog. Där brukar vi tanka båtar och bilar för soppan i Norge är konstigt nog dyrare. Resan gick för en gångs skull bra de sista 30 milen och vi kom till Bodö ca 1 timme för avgång. På parkeringen träffade vi ett Salagäng som också skulle dit. Färjan trafikerar Röst, Vaeröy, Mosknes på Lofoten. Salagänget skulle bo på Kåröy mittemot färjehamnen på Röst. De hade åkte dit under 10 år så det visste vad man skulle fiska och även hur duktiga de var om man jämförde med oss. De var rätt duktiga på annat också helst då vår proviant.

Vilka vyer och storslagen natur när färjan går in mot Röst. Det känns som havet ska sluka alla öarna i nästa storm. Vid åtta tiden på kvällen kör vi land och Trond´s fru lotsar oss till fiskecampen. Den ligger på ö som man kommer via en utfylld vägbank ca 2 km från färjeläget.

Vi bodde i enkla 4-bäddsrum och hade ett stort allrum med kök. Toaletter med duschar fanns på flera ställen. Efter ha läst Björn "Carlo" Karlssons resor till Röst visste vi lite om bra boende och närheten till fiskeplatser och detta verkade ytterst lovande.

Det finns ett stort frysrum fast rensningen sker utomhus. Dessutom finns det torkrum samt plats att ställa alla fiskeprylar inomhus. Rampen för iläggning av båtarna görs enklast vid högvatten. Det går att även hyra båt (Spurven) eller även åka med Trond som äger fiskecampen. Har man några problem så ordnar Trond dem.

Vi börjar alltid vår fiskesemester med att koppla av med att knäppa en bira och ta en stänkare och sen blir det fest. Så det blir inget fiske förrän dagen efter. När vi vaknade var det fint väder och högsommar men en nordostlig bris gjorde det omöjligt för våra båtar att gå ut. Rösthavet är väldigt speciellt eftersom ryggar och grundområden mot Vaeröy genom vind och tidvattnet gör strömmar och vågor svåra att åka i. Det blir oftast bättre förhållanden längre ut. Dessutom var det extra fart på allt tack vare nyligen fullmåne. Vi provade fiska bakom några öar vid Staven men det finns tydligen ingen fisk inomskärs. Vi åkte mest runt och letade bland kobbar och skär. Så det var i stort tomt i våra byttor den dagen. Vi fick vänta på att sjön skulle lägga sig.

Nästa dag var de mera ostvind så vi försökte gå ut men fick vända. Vi fiskade lite på sydost sidan inomskärs men det var lika dåligt. Nästa dag försökte de andra gå ut och trots en del besvärligheter kom de ut på området runt Spjutskallen men de hittade ingen storsej. Eftersom det var nordost vind försökte vi andra gå ut "bakvägen" på läsidan för att kunna komma runt på utsidan. Vi fiskade runt grundområdena runt Alkskjersleierna utan något större resultat. Trond hade sagt att vind kunde vända mot sydost vilket är betydligt bättre.

Nästa dag var det dock samma vind men betydligt lugnare så vi gick ut bakvägen och de andra gick vanliga vägen. Vi fick då våra första stora sejar 6-7 st runt 12 kg och några småtorskar. Men det började komma dimma så vi drog oss hemåt. När vi kom in bland öarna blev det riktig tjocka. Tur att vi hade GPS. Fast vad hjälper det när batterierna tar slut och Leffe sa att huset lågt ditåt men det var ju ett antal grund och skär i vägen. Efter diverse snirklande och letande efter stöttor, farledskvastar och fyrar hittade vi in. Dimman kom snabbt och man såg ingenting. Bröderna som kom in efter oss hade en fungerande GPS så det hittade den grunda leden med exakt träff i kulverten under vägen där vi bodde. Nästa dag lossnade det ordentligt. Efter en bejublad sillunch i högsommarväder kom bröderna in med 23 sejar med toppvikt på 14,8. De hade driftat från Ånnhammarsbakken ut mot "Spjutet". Det var 4 knop på vattnet så driften under en timme blir ju ca 7 km. Vi i andra båten tyckte det blåste för mycket och försökte fiska lite plattor runt fågelöarna sydost om Röst utan större resultat. Vi åkte senare ut "bakvägen" och letade bland Holmböen, Örbogskallen och Nyskallen. Leffe fick veckans största torsk på 14,3 annars var det ett letande för att hitta sejen

Nästa dag åkte vi ut och då hade det lugnat sig betydligt. Strömmen bröt ner vågorna så det blev som bleke på delar av Rösthavet. Vi hittade fisken vid Ånnhammarsbakken. Jag har då aldrig sett så mycket fisk på lodet. Det var alldeles tjockt. Sejen var överallt runt båten och grunt. Efter 34 stycken där Leffe fick en på 16,2 kg fick vi nog för det var fisk i hela båten. Bröderna hade också hittat storsejen och fick nog efter 16 st och åkte i land. De hade precis rensat klart när vi kom in så det var bara att fortsätta. Att rensa dessa massor tar tid. Vi filear och fryser ner allt. Det som har ökat är all mask som finns i torsk och framför allt lubb. I sejen kan det finnas en del i levern annars ingenting i köttet. Som tur har vi Kaj "Mr Röntgen" som synar alla filéer. En ynka mask och filen åker i sjön. Vi försöker muta honom med "rensolja" men då vill han kasta oss i sjön.

Nästa dag var det dags att packa och tacka för denna gång. Trond hade åkte till Svalbard men vi hann i alla fall genom vår traditionella t-shirt vilken var mycket uppskattad. Färjan gick vi 21 tiden via Vaeröy till Bodö. Det var ju typiskt hela Atlanten låg i bleke när vi for. Fast det är ju till nästa gång vi har beställt sådant väder.

Text och bilder från samtliga på resan

Fredagen 15 Aug till Lördagen 23 Augusti, gav sig 7st Stäkets SF fiskemedlemmar ut på tur mot Norge och Kvitbrygga för en veckas fiske.

Calle, David, Leif, Börje, Christer, Emil och Tobias. Tyvärr utan Gradin som blev sjuk veckorna innan. Vi önskar Gradin ett varmt krya på dig.

Saltströmmen 2004 överreklamerat?

Dåligt fiske eller dåliga fiskare?

Det var bättre förr eller?

Efter en knapp veckas fiske under tiden 10-14 maj strax utanför Saltströmmen i Skjerstadsfjorden gav det sämsta fisket någonsin. Om det beror på oss eller fanns det ingen fisk inne är ju frågan.

Antar att vi har en del erfarenhet av detta fiske kring ”Straumen” med minst 10 års båtfiske samt upptill 40 års landfiske. Visst det landas stora fiskar varje år i fjorden men på hur många ansträngningar. Det är otroligt mycket folk där och fiskar. Jämför bara storleken på sejen i själva Saltströmmen, som bara blir mindre och mindre i snittvikt med åren.

Förr fanns det alltid stationär fisk vilka i år helt lyste med sin frånvaro. "Åka på mås" var det som gällde. Vi har fiskat av de flesta kända ställena upp till 10 sjömil från Arctic Seasport med otroligt dåligt resultat. Bland de åtta stugor var egentligen ingen som fick några mängder med fisk eller av större storlek. Några av tyskarna var nöjda med 60 kg sej en dag visserligen i storlek mellan 3-5 kg. Det kom upp några "kattor" och "småhällar".

Det var inte många måsslag vi såg. Egentligen bara två st och det var där vi fick något.

Beror nu detta på tillfälligheter med nordlig kall vind hela veckan eller fiskade vi fel? Var det för tidigt på året? Vi har varit i området samma tider och platser förr med betydligt bättre resultat. Trycket på Saltströmmen och Skjerstadfjorden av fritidsfiskare kan nog bidra att fisket blivit sämre. Det var varmt i vattnet ca 11 grader mot normalt 7-8 grader samt sämre siktdjup. Fiske på ut- eller inström verkade inte ha någon betydelse.

Dåliga fiskare? Visst är fisket en viktig ingrediens men kamratskapet genom att ha kul och umgås lika viktig därför är vi inte ute dygnet runt. Man känner på sig att det inte är någon idé.

Hur gick då veckan.

När vi passerat polcirkeln ruskade vi liv i alla för det vankades dop av Tony. Det ska göras av alla som för första gången passerar denna linje. Dessutom ingår att balansera på mittlinjen vilken Jani är en hejare på.

Efter nästan 130 mils körning var det skönt att stiga ur bilarna vid Arctic Seasport. Det är ett bra ställe som utgångspunkt för fisket i Skjerstadsfjorden. Man behöver inte bo vid själva Saltströmmen där fisket blir beroende av de starka strömmarna på över 20 knops hastighet. Vi börjar alltid med fest efter ha lastat av alla pinaler. Sjösättning måste ske vid högvatten då området är grunt vid rampen. Det är skönt att kunna slappna av efter resan och tänka på att vi har en veckas fiske och annat trevligt framför oss.

Efter en lätt frukost och därefter en "lättlunch" á la Mats med grillat och potatissallad var det ingen som längtade till middagen direkt. Fast det visar sig att man snabbt blir hungrig på sjön så det är lika bra att ta med sig skaffning ifall.

Första fiskedagen var det rätt lugnt väder snön och haglet hängde i luften. När det klarnade upp ökade nordvinden. Bröderna Käck och Strömberg i båten Särimer fick en sej på 9050 g mitt i fjorden på 80 meters djup vid "linsträckning". Larsa Käck, som av många anses vara en tuff skeppare, kör alltid för fullt oavsett väder. I en större våg lyckades han knäcka fästena till förarstolen och låg plötsligt på durken och kravlade. Men va´ då! Det var bara att sätt sig på draglådan och ösa på i motvinden. De åkte till Stavvika och sedan in i Misvaerfjorden vid Lilla och Stora Sandöy som normalt är bra koljaställen. Vi har vårt rekord på ”katt” 10,5 kilo där. Inte ett liv! Åkandet fortsatte till "sista dagen" som vi anser är ett av fjorden bästa fiskeställen med napp direkt för alla fyra varav en på torsk på 10380 g. Sedan tog lika tvärt slut.

"Sista dagen" uppkom för ca 12 år sedan. Vi hade små roddbåtar som sjösattes på olika ställen vid fisket i fjorden. Halva gänget var nöjt med fisket (hade gett upp) inför hemresan. Den andra halvan hade suget kvar så vi for till Krakvika och fiskade av sträckan ner mot Kvigstadsholmen. Strax nordväst om holmen är det 364 m. Botten går sedan i åsar upp till 10-15 m. Vilket fiske det var på fin torsk och kolja! Vi drog ca 200 kg fisk på kort tid innan vi var nöjda. När vi kom hem, hade de andra festat till och dansade på bordet så det blev inte mycket hjälp vid rensningen där inte.

Vi andra båten fiskade av Klungsetvika och grunden utanför med enbart några strötorskar. Det blåste upp ordenligt till ca 10 sekundmeter så tillbakafärden blev blöt och hoppig. Vi gick in i Misvaerfjordens mynning där det låg fler båtar. Förr var vi stort ensamma på fjorden men nu såg man alltid 4-6 båtar någonstans. Hård ström och vind med hård drift gav ingen fisk. Båtarna runt fick ingen heller. Vi åkte till Stavvika som är ett bra ”kattställe” med det drog hårt där också. Några strötorskar och någon kolja. Vi åkte hem och rensade med en Laphroig för att avvakta bättre väder.

Nästa dag

Vi såg lite mås utanför stugorna. Vi drev av måsområdet ut till 187 meters djup. Ingen fisk och fortsatte mot Vaagviken efter norra land mot Lönnböen. Fick några 2-3 kilos sejar och några tappade. Vi fiskade av hela strandremsan mot Litleöy. Det verkar inte finns någon stationär torsk eller så har den inte kommit in än.

Brödraparen åkte till Godöystraumen och där på jakt efter hälleflundra men inget där heller.

Dags för sillunch på sjöcampen och snapsarna satt fint.

Ut igen på eftermiddagen och grabbarna fick en torsk!! Hörde något om "får jag ingen fisk imorgon skiter jag i det här"!

Vi åkte till Alvnesgrund ingen fisk. Reinskanken på 10-12 m och fick en 10-12 st torskar. Totalt fick vi ca 30 kg torsk den eftermiddagen. Inget vidare. Det var samma dåliga vind fast i övrigt skapligt väder.

Vid Reinskanken har vi haft många bra fisken genom åren. När sillen är där finns det mycket torsk på grundvattnet men även en och annan "hälle".

Nästa dag

Äntligen annan vind sydväst och dessutom lugnt på hela fjorden när vi for iväg. Det var som vanligt en del mås direkt utanför "boviken" fast vi stannade inte för måsarna kretsade mest runt. Sillen var där men inte predatorerna.

Vi åkte över till ”sista dagen” igen. Där var det drag! Sillen var inne och det riktigt grunt. Stimmet var ända upp i land. Så fort vi släppte nappade det. Vi drog 172 kg på säkert ett par timmar. Sedan gick sillen ur viken. Vi skulle ha varit där tidigare. Leffe fick en torsk på 11430 g vilket visade sig veckan största fisk och inteckning i pokalen. Vi hade en hel del torskar runt 5- 9 kg.

Vi låg kvar i området och fick lite strötorskar. Leffe hade på en "hälle" som bet av shadstjärten precis vid båten.

Vinden vände och de började blåsa och driften med strömmen gick på snabbt. Eftersom det var tomt var det ingen mening att lägga ut drivankaret.

Brödraparen drog till Saltströmmen och låg mellan Rundholmen och intilliggande stötta tills strömmen blev för hård. Ingenting. De fortsatte genom Sundströmmen som var lite "krullig". Man får passas sig lite eftersom det är smalt och hård ström. Därefter vidare till "grundstöttningsstället" som är en av passagerna in till Fjellvika och följde sedan Straumöya västerut. Lasse fick en liten marulk på ca 1/2 kg. Annars var det hur dåligt som helst. Normalt pålitliga ställen är fisktomma. Märkligt!

"Grundstöttningsstället" uppkom för mer än 12-års sedan. Vi hade lagt i båtarna i Fjellvika och fiskat hela dagen utan att ha hittat torsken. I det smala sundet mellan Steinsöy och Sandnes är det ibland lite ström. Vi kom på torsken under 10 meters djup och fisket var alldeles enormt. Grabbarna glömde bort stenen som ligger i sundet där det är som smalast och drev på. De satt fast då ström och vind tryckte på båten åt fel håll. De fick fram en åra och skulle skjuta båten sidledes men åran gick av. Efter mycket palaver och gungande kom de loss. Det var inte långt ifrån att alla åkte i sjön.

Nästa dag. Åter igen blåser nordvinden med 5-7 sekundmeter. Vi åkte bägge båtarna över till "sista dagen". Ryktet hade gått om gårdagens fiske så vi hade följebåtar dit. Nu var det varken fisk, sill eller mås där.

Vi fiskade på vanliga ställena på andra sidan. Leffe tappade en hälle igen. Totalt den dagen fick vi ca 100 kg. Vi vet hur bra det kan vara där med 4-500 kg fisk på en dag.

Tur att vi har den obligatoriska lunchen på 8 kg ärtsoppa så man står sig några timmar. Punschen var god.

Så var det äntligen dags för tävlingen mellan båtarna. Team Seacat (Leif, Mats, Tony och Börje) vs Team Obelix (Kaj, Jani, Björsa och Larsa).

Grabbarna i Team Obelix hade dragit i det längsta på denna dag men var nu tvungna att krypa till korset för hemfärden var i faggorna.

Vi gjorde klart för vilka regler som skulle gälla så det inte skulle fusk i år igen. Vi hade ju segern som in en lite ask. De hade knappt fått en fisk på hela veckan och vi stod för ca 90 % av den fångade fisken. Man såg på dem innan starten att de hade gett upp. De verkade inte vilja gå ur huset ner till båten. Kapten Jani fick tjata på dem att tagga upp.

Bröderna drog planlöst ut på fjorden och fick syns på några svultna tumlare, som de följde???. Därefter irrade de runt hela Skjerstadfjorden. De är mästare på att köra upp båtbensin.

Själva åkte vi bara utanför ”campen” bland måsarna och drog några torskar. Vi tänkte åka in efter en timme då vi ansåg att det redan var klart.

Vinnarna team Seacat fick drygt 41,5 kg och ”the real loosers” team Obelix knappt 21,5 kg. Enkelt!! Varför gå över ån efter vatten? Nu står det 1 - 1 i den eviga matchen.

Måste erkänna att de är stora i förlusten. Vi fick handen som erkännande och tack för en god kamp.

Dags att dra upp båtarna eftersom det var högvatten annars blir det nästan 12 timmars väntan. Rengöring och packa ihop grejorna för den här gången. Sista kvällen med gänget blev lugn (märks att vi börjar bli äldre) då vi hade lång väg hem.

Senare på kvällen gick Mats och jag och fiskade havsöring. Vi fick mer torsk än Kaj fått på hela veckan!!!.

När vi skulle åka så kom nästa gäng svenskar för att fiska en vecka. De var uppåt värre. Se fram emot en veckas fiske är inte helt fel. Dåliga vädret skulle hålla i sig. Fast det går ut på att vara ihärdig så kan resultatet bli helt annorlunda. För stor fisk finns i området men det gäller att ligga i dygnet runt.

För vad sägs om veckan efter så togs flera hällar med topp på 97,3 kg!! Dessutom torsk på 19,6 kg , kolja på 4,6 kg och rödspätta 2,2 kg men på hur många fisketimmar och man?

Det beror nog lite på vilka som sitter bakom spöna. Fast två veckor senare är nog inte helt fel.

Vi tackade för oss började den sega hemresan mot Stockholm.

När vi träffas för att göra upp allt ekonomisk så börjar nästan år planering. Det gäller att lobba för att få med alla till kanske ett nytt ställe. Vi får se.

Vad var då bra med resan?

– Leffes onda fot läkte ordenligt.

– Tonys suveräna jiggfiske höll de andra med filéer.

– det var lite mask i fisken.

– bra boende med frys och båthamn

Mindre bra.

– Larsas brustna stol.

– Kajs floppfiske.

– rensning utomhus utan tak och vindskydd.

– allmänt dåligt fiske. Vi fick ca 80 kg filé på alla åtta resenärer.

Vad kostar då en sån här resa?

Med mat, dricka, uppehälle, båt- och bilbensin ca 4000 kr per person eller man kan säga att Kajs fiskar kostade 1000 kr styck! Fast vi vet att han bjuder på detta.

Tangentträning av Börje Ohlsson

Saltströmmen 2004 överreklamerat?

Dåligt fiske eller dåliga fiskare?

Det var bättre förr eller?

Efter en knapp veckas fiske under tiden 10-14 maj strax utanför Saltströmmen i Skjerstadsfjorden gav det sämsta fisket någonsin. Om det beror på oss eller fanns det ingen fisk inne är ju frågan.

Antar att vi har en del erfarenhet av detta fiske kring ”Straumen” med minst 10 års båtfiske samt upptill 40 års landfiske. Visst det landas stora fiskar varje år i fjorden men på hur många ansträngningar. Det är otroligt mycket folk där och fiskar. Jämför bara storleken på sejen i själva Saltströmmen, som bara blir mindre och mindre i snittvikt med åren.

Förr fanns det alltid stationär fisk vilka i år helt lyste med sin frånvaro. "Åka på mås" var det som gällde. Vi har fiskat av de flesta kända ställena upp till 10 sjömil från Arctic Seasport med otroligt dåligt resultat. Bland de åtta stugor var egentligen ingen som fick några mängder med fisk eller av större storlek. Några av tyskarna var nöjda med 60 kg sej en dag visserligen i storlek mellan 3-5 kg. Det kom upp några "kattor" och "småhällar".

Det var inte många måsslag vi såg. Egentligen bara två st och det var där vi fick något.

Beror nu detta på tillfälligheter med nordlig kall vind hela veckan eller fiskade vi fel? Var det för tidigt på året? Vi har varit i området samma tider och platser förr med betydligt bättre resultat. Trycket på Saltströmmen och Skjerstadfjorden av fritidsfiskare kan nog bidra att fisket blivit sämre. Det var varmt i vattnet ca 11 grader mot normalt 7-8 grader samt sämre siktdjup. Fiske på ut- eller inström verkade inte ha någon betydelse.

Dåliga fiskare? Visst är fisket en viktig ingrediens men kamratskapet genom att ha kul och umgås lika viktig därför är vi inte ute dygnet runt. Man känner på sig att det inte är någon idé.

Hur gick då veckan.

När vi passerat polcirkeln ruskade vi liv i alla för det vankades dop av Tony. Det ska göras av alla som för första gången passerar denna linje. Dessutom ingår att balansera på mittlinjen vilken Jani är en hejare på.

Efter nästan 130 mils körning var det skönt att stiga ur bilarna vid Arctic Seasport. Det är ett bra ställe som utgångspunkt för fisket i Skjerstadsfjorden. Man behöver inte bo vid själva Saltströmmen där fisket blir beroende av de starka strömmarna på över 20 knops hastighet. Vi börjar alltid med fest efter ha lastat av alla pinaler. Sjösättning måste ske vid högvatten då området är grunt vid rampen. Det är skönt att kunna slappna av efter resan och tänka på att vi har en veckas fiske och annat trevligt framför oss.

Efter en lätt frukost och därefter en "lättlunch" á la Mats med grillat och potatissallad var det ingen som längtade till middagen direkt. Fast det visar sig att man snabbt blir hungrig på sjön så det är lika bra att ta med sig skaffning ifall.

Första fiskedagen var det rätt lugnt väder snön och haglet hängde i luften. När det klarnade upp ökade nordvinden. Bröderna Käck och Strömberg i båten Särimer fick en sej på 9050 g mitt i fjorden på 80 meters djup vid "linsträckning". Larsa Käck, som av många anses vara en tuff skeppare, kör alltid för fullt oavsett väder. I en större våg lyckades han knäcka fästena till förarstolen och låg plötsligt på durken och kravlade. Men va´ då! Det var bara att sätt sig på draglådan och ösa på i motvinden. De åkte till Stavvika och sedan in i Misvaerfjorden vid Lilla och Stora Sandöy som normalt är bra koljaställen. Vi har vårt rekord på ”katt” 10,5 kilo där. Inte ett liv! Åkandet fortsatte till "sista dagen" som vi anser är ett av fjorden bästa fiskeställen med napp direkt för alla fyra varav en på torsk på 10380 g. Sedan tog lika tvärt slut.

"Sista dagen" uppkom för ca 12 år sedan. Vi hade små roddbåtar som sjösattes på olika ställen vid fisket i fjorden. Halva gänget var nöjt med fisket (hade gett upp) inför hemresan. Den andra halvan hade suget kvar så vi for till Krakvika och fiskade av sträckan ner mot Kvigstadsholmen. Strax nordväst om holmen är det 364 m. Botten går sedan i åsar upp till 10-15 m. Vilket fiske det var på fin torsk och kolja! Vi drog ca 200 kg fisk på kort tid innan vi var nöjda. När vi kom hem, hade de andra festat till och dansade på bordet så det blev inte mycket hjälp vid rensningen där inte.

Vi andra båten fiskade av Klungsetvika och grunden utanför med enbart några strötorskar. Det blåste upp ordenligt till ca 10 sekundmeter så tillbakafärden blev blöt och hoppig. Vi gick in i Misvaerfjordens mynning där det låg fler båtar. Förr var vi stort ensamma på fjorden men nu såg man alltid 4-6 båtar någonstans. Hård ström och vind med hård drift gav ingen fisk. Båtarna runt fick ingen heller. Vi åkte till Stavvika som är ett bra ”kattställe” med det drog hårt där också. Några strötorskar och någon kolja. Vi åkte hem och rensade med en Laphroig för att avvakta bättre väder.

Nästa dag

Vi såg lite mås utanför stugorna. Vi drev av måsområdet ut till 187 meters djup. Ingen fisk och fortsatte mot Vaagviken efter norra land mot Lönnböen. Fick några 2-3 kilos sejar och några tappade. Vi fiskade av hela strandremsan mot Litleöy. Det verkar inte finns någon stationär torsk eller så har den inte kommit in än.

Brödraparen åkte till Godöystraumen och där på jakt efter hälleflundra men inget där heller.

Dags för sillunch på sjöcampen och snapsarna satt fint.

Ut igen på eftermiddagen och grabbarna fick en torsk!! Hörde något om "får jag ingen fisk imorgon skiter jag i det här"!

Vi åkte till Alvnesgrund ingen fisk. Reinskanken på 10-12 m och fick en 10-12 st torskar. Totalt fick vi ca 30 kg torsk den eftermiddagen. Inget vidare. Det var samma dåliga vind fast i övrigt skapligt väder.

Vid Reinskanken har vi haft många bra fisken genom åren. När sillen är där finns det mycket torsk på grundvattnet men även en och annan "hälle".

Nästa dag

Äntligen annan vind sydväst och dessutom lugnt på hela fjorden när vi for iväg. Det var som vanligt en del mås direkt utanför "boviken" fast vi stannade inte för måsarna kretsade mest runt. Sillen var där men inte predatorerna.

Vi åkte över till ”sista dagen” igen. Där var det drag! Sillen var inne och det riktigt grunt. Stimmet var ända upp i land. Så fort vi släppte nappade det. Vi drog 172 kg på säkert ett par timmar. Sedan gick sillen ur viken. Vi skulle ha varit där tidigare. Leffe fick en torsk på 11430 g vilket visade sig veckan största fisk och inteckning i pokalen. Vi hade en hel del torskar runt 5- 9 kg.

Vi låg kvar i området och fick lite strötorskar. Leffe hade på en "hälle" som bet av shadstjärten precis vid båten.

Vinden vände och de började blåsa och driften med strömmen gick på snabbt. Eftersom det var tomt var det ingen mening att lägga ut drivankaret.

Brödraparen drog till Saltströmmen och låg mellan Rundholmen och intilliggande stötta tills strömmen blev för hård. Ingenting. De fortsatte genom Sundströmmen som var lite "krullig". Man får passas sig lite eftersom det är smalt och hård ström. Därefter vidare till "grundstöttningsstället" som är en av passagerna in till Fjellvika och följde sedan Straumöya västerut. Lasse fick en liten marulk på ca 1/2 kg. Annars var det hur dåligt som helst. Normalt pålitliga ställen är fisktomma. Märkligt!

"Grundstöttningsstället" uppkom för mer än 12-års sedan. Vi hade lagt i båtarna i Fjellvika och fiskat hela dagen utan att ha hittat torsken. I det smala sundet mellan Steinsöy och Sandnes är det ibland lite ström. Vi kom på torsken under 10 meters djup och fisket var alldeles enormt. Grabbarna glömde bort stenen som ligger i sundet där det är som smalast och drev på. De satt fast då ström och vind tryckte på båten åt fel håll. De fick fram en åra och skulle skjuta båten sidledes men åran gick av. Efter mycket palaver och gungande kom de loss. Det var inte långt ifrån att alla åkte i sjön.

Nästa dag. Åter igen blåser nordvinden med 5-7 sekundmeter. Vi åkte bägge båtarna över till "sista dagen". Ryktet hade gått om gårdagens fiske så vi hade följebåtar dit. Nu var det varken fisk, sill eller mås där.

Vi fiskade på vanliga ställena på andra sidan. Leffe tappade en hälle igen. Totalt den dagen fick vi ca 100 kg. Vi vet hur bra det kan vara där med 4-500 kg fisk på en dag.

Tur att vi har den obligatoriska lunchen på 8 kg ärtsoppa så man står sig några timmar. Punschen var god.

Så var det äntligen dags för tävlingen mellan båtarna. Team Seacat (Leif, Mats, Tony och Börje) vs Team Obelix (Kaj, Jani, Björsa och Larsa).

Grabbarna i Team Obelix hade dragit i det längsta på denna dag men var nu tvungna att krypa till korset för hemfärden var i faggorna.

Vi gjorde klart för vilka regler som skulle gälla så det inte skulle fusk i år igen. Vi hade ju segern som in en lite ask. De hade knappt fått en fisk på hela veckan och vi stod för ca 90 % av den fångade fisken. Man såg på dem innan starten att de hade gett upp. De verkade inte vilja gå ur huset ner till båten. Kapten Jani fick tjata på dem att tagga upp.

Bröderna drog planlöst ut på fjorden och fick syns på några svultna tumlare, som de följde???. Därefter irrade de runt hela Skjerstadfjorden. De är mästare på att köra upp båtbensin.

Själva åkte vi bara utanför ”campen” bland måsarna och drog några torskar. Vi tänkte åka in efter en timme då vi ansåg att det redan var klart.

Vinnarna team Seacat fick drygt 41,5 kg och ”the real loosers” team Obelix knappt 21,5 kg. Enkelt!! Varför gå över ån efter vatten? Nu står det 1 - 1 i den eviga matchen.

Måste erkänna att de är stora i förlusten. Vi fick handen som erkännande och tack för en god kamp.

Dags att dra upp båtarna eftersom det var högvatten annars blir det nästan 12 timmars väntan. Rengöring och packa ihop grejorna för den här gången. Sista kvällen med gänget blev lugn (märks att vi börjar bli äldre) då vi hade lång väg hem.

Senare på kvällen gick Mats och jag och fiskade havsöring. Vi fick mer torsk än Kaj fått på hela veckan!!!.

När vi skulle åka så kom nästa gäng svenskar för att fiska en vecka. De var uppåt värre. Se fram emot en veckas fiske är inte helt fel. Dåliga vädret skulle hålla i sig. Fast det går ut på att vara ihärdig så kan resultatet bli helt annorlunda. För stor fisk finns i området men det gäller att ligga i dygnet runt.

För vad sägs om veckan efter så togs flera hällar med topp på 97,3 kg!! Dessutom torsk på 19,6 kg , kolja på 4,6 kg och rödspätta 2,2 kg men på hur många fisketimmar och man?

Det beror nog lite på vilka som sitter bakom spöna. Fast två veckor senare är nog inte helt fel.

Vi tackade för oss började den sega hemresan mot Stockholm.

När vi träffas för att göra upp allt ekonomisk så börjar nästan år planering. Det gäller att lobba för att få med alla till kanske ett nytt ställe. Vi får se.

Vad var då bra med resan?

– Leffes onda fot läkte ordenligt.

– Tonys suveräna jiggfiske höll de andra med filéer.

– det var lite mask i fisken.

– bra boende med frys och båthamn

Mindre bra.

– Larsas brustna stol.

– Kajs floppfiske.

– rensning utomhus utan tak och vindskydd.

– allmänt dåligt fiske. Vi fick ca 80 kg filé på alla åtta resenärer.

Vad kostar då en sån här resa?

Med mat, dricka, uppehälle, båt- och bilbensin ca 4000 kr per person eller man kan säga att Kajs fiskar kostade 1000 kr styck! Fast vi vet att han bjuder på detta.

Tangentträning av Börje Ohlsson

Arnoy Brygge 2010

Vi är samma gäng som åker till Nord-Norge varje år från klubbenI år gick resan till Nordarnöy strax nedanför BodöSka försöka skriva ihop litet reportage och visa bilder framöverStörsta fisk denna vecka fick Kaj med en vidunderlig sej på nästan 20 kg

Arnoy Brygge 2010

Vi är samma gäng som åker till Nord-Norge varje år från klubbenI år gick resan till Nordarnöy strax nedanför BodöSka försöka skriva ihop litet reportage och visa bilder framöverStörsta fisk denna vecka fick Kaj med en vidunderlig sej på nästan 20 kg

Föregående artikel: Järfälla Mästerskapen 2012

Nästa artikel: SM 2012